Vår gamla eka har gjort sitt. Sen länge.
Den har slitit länge, och slitits väl. I början av sextiotalet lärde den oss att ro, och – faktiskt – att köra en utombordsmotor. Så småningom lärde den oss att segla. Försiktigt i början, seglet bestod av en badrock som var uppträdd på en av årorna. Det är inte så svårt som det låter, åran sticks in i ärmarna, reses rakt upp och sen skotar man i nerkant. Det fungerar nästan.
Kryssegenskaperna var kanske inte de bästa. Vi jobbade hårt med olika kölkonstruktioner. Det som fungerade bäst var en form av sidosvärd. Det som fungerade sämst var en konstruktion avsedd att monteras under båten när den väl låg i vattnet. Det var jättesvårt.