Lennart – Sida 3 – Beckmans eka

Att nita ett bord

Ännu ett helt nytt moment. Nu ska första bordet nitas ihop med kölbordet.

Jag börjar med att märka ut var det mittersta spantet ska sitta. Där ska så småningom ett kraftigt spant placeras, som stöd för roddar-toften. Jag vill inte sätta en nit där redan nu, då måste jag ta bort den på slutet.

På samma sätt markerar jag läget för samtliga andra spant, med knappt 30 cm avstånd. Där tänker jag nita först när alla bord är på plats och det blir läge att böja dit spanten.

Jaha, då kommer nästa läskiga moment. Jag ska borra ett hål för niten i mina nygjorda bord. Detta får bara inte bli fel. Byggprojektet vimlar av läskigheter, det krävs mod för detta.

Jag siktar in mig på halva lanningen.

Det ser lovande ut.

Jag börjar från mitten av bordet, det kan ju tänkas att det sträcks ut en aning när det blir fastnitat.

Jag spikar in niten från undersidan i hålet. Det syns att det inte är helt lätt att träffa.

På insidan sätts en bricka, som bultas ner med hjälp av ett ihåligt litet järnrör.

Spetsen på niten klipps av med en sidavbitare. Det är inte alltför hårt, niten är ju gjord av koppar. Jag lämnar ett par millimeter för att slå ner som nit. Inte heller här är det så lätt för en nybörjare att träffa rätt. Vi ska jämföra med de sista borden, om jag har lärt mig något tills dess.

Då återstår bara de resterande niohundranittionio nitarna.

Men det ser ganska tillförlitligt ut.

Jag kunde inte motstå lusten att göra ett experiment. Jag hällde lite vatten mellan borden, som fick lägga sig på lägsta platsen. Båten ska ju trots allt tåla vatten.

Resultatet? Det gick bra. Vattnet låg kvar, det var helt torrt på utsidan.

Inpassning av bordet

Varje moment är nytt för mig. Nu ska bordet passas in på sin plats. För- och akterspegel har fått sin ungefärliga form där bordet ska sitta, men de måste finjusteras. Ytorna måste bli helt plana, så bordet sluter tätt mot dem.

Kölbordet måste hyvlas till, så det nya bordet ligger plant mot det. Båten är ju rund, så det går ju inte att bara lägga dit ett bord lite lagom omlott med det förra. Jag måste fasa av det bord som redan sitter på plats. En liten putshyvel är det bästa verktyget för detta, inbillar jag mig, men arbetsställningen är verkligen inte den bästa.

Jag tror att det enda sättet är att vara noggrann, i brist på rutin. Det är ju ofta så att när man är van, så vet man var man kan slarva och var man måste vara noga. Det vet inte jag. Men det börjar arta sig.

Bordet sitter rätt bra i aktern, till slut.

Men, men. Bordet är långt. Det ska passa hela vägen. Jag fortsätter med passningen mot förspegeln. Det är en hel del att göra, som synes.

Jag hyvlar och hyvlar, och till slut blir det rätt bra.

Nu återstår resten av bordet. Hela vägen från för till akter ska det hyvlas till, lanning kallas det. Överlappet ska vara 22 mm brett, och vinkeln ska passa till den rundning båten ska ha. En mätsticka är till stor hjälp.

Hyvlingen gick lättare än jag hade trott. Ylva var noga med att det inte ska gå att få in ett bladmått mellan borden. Men många hyvelspån blev det.

Nästa steg blir att nita ihop borden. Spännande!

Hur ska nästa bord se ut?

Nu är tiden för förberedelser förbi. Nu börjar båtbyggandet. Det är dags för nästa bord.

Det ska passa till kölbordet, det ska vara böjt från för till akter, det ska vara vara avsmalnande i ändarna, det ska vara vridet så det passar för- och akterspegel. Pust.

Jag sågar ut en lång masonitskiva som mall för bordet. Den spänns upp på plats, och jag ritar av konturerna. Det syns på bilden om man tittar noga.

Mallen läggs ut på plankorna. Vissa plankor är så breda att de ska räcka till två bord. Det kommer nästan att fungera om man lägger borden skavfötters. Det gäller att komma ihåg att bordet ska vara 22 mm bredare än mallen, det ska ju överlappa bordet under.

Nu gäller det att föra över formen från mallen till plankan. En tunn borr med ett par decimeters avstånd bör ge tillräcklig vägledning.

Det är lätt att rita ut konturen. Hålen borrades strax utanför linjen. Vi väljer att såga med sticksåg i stället för den stora bandsågen, för att få lite bättre precision. Bordet är ju ganska tungt fortfarande. Om man klickar här så ser man hur det gick till: 041 .

Nästa steg är att hyvla ner bordet till 13 mm. Det tar sin tid, men det fungerar bra. Jag har dock problem med spånsugen, de flesta spånen hamnar på golvet. Det går att följa en bräda här: 050 .

Ja mer spännande än så är det inte.

Men, nu är det dags att spänna fast brädan på plats och se hur det ser ut!

Först måste speglarna tas ner till någorlunda rätt form. En såg får göra grovjobbet.

Sen kan bordet spännas fast.

Jag får bakläxa av Ylva. Jag måste skaffa riktiga tvingar.

Bordet har i stort sett fått rätt form, men det är svårt att se riktigt innan det vrids in på helt rätt plats. Det går inte att göra förrän för- och akterspegel har fått sin rätta lutning. Nu återstår finjustering.

Bordsindelning

Nu när relingslinjen verkar vara bra så tänker jag markera hur varje bord ska vara. Det borde ge en bra bild av hur borden ser ut, om de böjer sig vackert. Och det borde vara en hjälp när jag ska malla av borden på plankorna.

Jag delar in avståndet mellan relingslisten översida och kölplankan i fem lika stora delar. Det får åtminstone bli utgångspunkten. Alla borden bör ju se ungefär lika breda ut, i varje fall ovanför vattenlinjen. Det översta bordet får en relingslist utanpå sig, men å andra sidan döljs de andra borden av överlappet från bordet ovanför. Det ena borde vara lika stort som det andra. En jämn uppdelning i fem lika stora delar verkar kunna bli rätt.

Titta noga så syns markeringen på mallen.

Jag skruvar dit listerna en i taget, med början från relingen.

Vid för- och akterspegeln inser jag att jag måste såga ner dem närmare den slutgiltiga formen, för att bättre kunna se hur linjerna kommer att gå.

Efter lite justeringar, speciellt i för och akter, så tycker jag att ser rätt bra ut. Ylva undrade om jag inte skulle ha lite bredare bord i botten, och något smalare upptill. Det skulle antagligen bli lite vackrare, men å andra sidan blir nog borden ändå upp till 200 mm breda. Det kan bli svårt nog att såga ut dem.

Nu syns formen på ekan. Jag tycker att man kan se släktskapet med ursprunget.

Relingslinje

Nu börjar det bli kul. För- och akterspegel är på plats. Nu är det dags att se om linjerna blir vackra, om mallar och speglar passar ihop. Hur blir linjerna i verkligheten, är ritningarna bra nog?

Jag hyvlar till ett antal tunna lister, och börjar skruva fast en av dem under markeringen för relingen på varje mall och på speglarna.

Blir det bra? Nej, tittar man noga på bilden så syns det att listen blir alldeles för rak i aktern. Det beror på att jag inte har vågat såga in till markeringen på akterspegeln, listen ska böja av inåt mer.

Jag siktar mot mall nummer ett, och sågar.

Det märks att jag är rädd för att ta för mycket, listen ligger fortfarande utanför markeringen på akterspegeln, men det blir bättre. Nu syns det att linjen är betydligt vackrare.

Jag gör på samma sätt i förspegeln. Och visst ser relingslinjen ganska vacker ut? Det känns lite som examen för mätningarna från september.

Jag provar att lossa en skruv eller två i taget, och flyttar linjen lite upp och lite ner. Men i slutänden får det bli efter markeringarna, där blir linjen vackrast.

Akterspegel

Det är nog så att övning ger färdighet. Urtaget i akterspegeln för kölplankan känns inte lika knepigt som det i förspegeln. Alla vinklar är visserligen lika sneda, men den här gången på ett mer överblickbart sätt.

Jag sågar ett antal snitt, och börjar knacka bort material. När jag tycker att det börjar närma sig jämför jag ofta med smygvinkeln, som är inställd efter vår fullskaleritning, samma vinkel som knät.

Visst ser det lovande ut?

Passningen blir riktigt bra, tycker jag, och vinkeln stämmer bra med knät. Skönt!

Men, bakläxa igen.

Jag har gjort ett besök på arbetslaget i Östhammar. Där har man just börjat med nästa år lottbåt. Kvällens arbete är att hyvla och jämna till akterspegeln efter limning. Det blir bra mycket bättre än det jag har åstadkommit. Titta på bilderna ovan, så syns det hur dåligt jag har hyvlat. Stora hugg i trät.

Jag demonterar akterspegeln, och lägger den arbetsbänken för ny hyvling. Gör om, gör rätt. Det är det jag säger, jag kommer att ha byggt två båtar innan jag är klar.

Och visst blir det bättre, det här kan jag nog titta på utan att rysa.

Montera förspegel

Överbliven epoxi från fogarna behöver tas bort med stämjärn, och ytorna måste hyvlas för att bli jämna. Maskinhyveln är inte bred nog, så handhyvling är det som återstår. Inte helt lätt om man är ovan, visar det sig.

Efter ett tag inser jag att vassa verktyg gör skillnad. Ett japanskt vattenbryne gör underverk.

Förspegeln ska monteras med ett knä mot kölplankan. Jag mäter upp vinkeln med en smygvinkel från ritningarna vi gjorde i full skala, och sågar ut en lämplig bit ur en gammal bänkskiva i ek.

Det blir vackert, men jag inser att limfogarna i skivan inte är att lita på. Det får bli ett övningsknä. Fortsätter jag så här kommer jag att ha byggt två ekor innan jag är klar.

Men inte nog med att jag behöver ett knä, jag måste göra ett urtag för bottenplankan i förstäven. Urtaget ska ha rätt vinkel (samma som för knät) och dessutom vara avsmalnande förut, 79 mm respektive 77 mm. Det är väldigt snett, och på alla ledder!

Jag sågar försiktigt ut snitten på sidorna och knackar bort materialet. Och provar på ekan. Och knackar.

Till slut är jag nöjd!

Underkänt. Jag har mms:at en bild till Ylva. Bättre måste det bli. Ny mätning, ny knackning. Men det blir faktiskt bättre. Nu står förspegeln på sin plats utan stöd, bara av presspassning.

Jag placerar förspegeln på plats och riktar upp den med en lina och lod.

Två stöttor får hjälpa till med stabiliteten. Knät placerar jag på sin plats och borrar framifrån, med tanke att sedan täcka skruvskallen med en plugg.

Ett steg till är klart.

Speglar

Ekan har inte bara en akterspegel, även i fören slutar båten med en spegel. Det är dags att ge sig på dem nu.

Bland virket vi fick tag på, så finns en ekplanka, ungefär 35 mm tjock. Den har lite kvistar här och där, och några sprickor. Det betyder att vi får pussla en hel del för att få ut virke till speglarna. Jag får lära mig att ytveden på ek är dålig. Den känns igen på att den är ljusare i färgen.

Vi inser att det får bli en skarv på förspegeln och två på akterspegeln. Men då ska det nog fungera. Bitarna kommer att limmas med epoxi, det bör bli starkt.

Bitarna sågas grovt ut med klinga, och sen finare med bandsågen. Bandsågen tar bort mindre material från fogarna. Vi lämnar ett par centimeter runt om för att kunna hantera att speglarna faktiskt är bredare inåt båten. Den slutgiltiga formen ska de få allteftersom vi bordlägger.

Ytorna och limkanterna hyvlas med maskinhyveln.

Jag tyckte att resultatet så här långt såg väldigt fint och slätt ut.

Sen är dags för limning. Kletigt, men det går.

En del härdare på tio delar bas.

Men någonting har gått fel.

Fogarna blev inte tillräckligt bra. Titta på glipan på den här bilden. Klicka på bilden för att se den i högre upplösning. (Den blir inte vackrare för det.)

Det blir till att börja om. Jag kontrollerar hyveln och inser att jag lyckats rubba hyvelborden när jag flyttade hit hyveln. Den ger vackra, böjda ytor. En justering behövs. Sen ett nytt snitt, ny hyvling, ny limning.

Att såga itu förspegeln ser enkelt ut på bilden, men det var hemskt.

Men visst ser resultatet godkänt ut?

Tre dimensioner

Nu när mittenbordet är fixerat mot bädden, så borde det vara dags att få mallarna på plats. Efter ett tag insåg jag att en mall egentligen bara är en yta, allt trävirke är bara till för att ge lite stadga åt den. Det innebär att den aktre mallen placeras framför strecket, de andra bakom. Mallen sattes fast med en fästpunkt, längs mittlinjen.

Två mallar behövs för att kunna stötta varandra.

Efter ett tag insåg jag att mallarna har tre dimensioner på sig att vingla. De kan luta framåt, luta i sidled och sitta snett. Det visade sig vara enklast om varje stötta bara hanterade en dimension i taget. När mallen inte lutade framåt längre var det någorlunda enkelt att få den att inte luta i sidled. Men till en början försökte jag få allt rätt samtidigt. Det gick inte.

Nu börjar det bli bättre.

När mall 1 var på plats visade en kontrollmätning att mall 3 var sned. Så jag fick börja om med den. Efter lite kaffe, ett par skruvhål till och nya mätningar blev det tillräckligt bra.

Nu börjar ekans form i tre dimensioner kunna anas. Visst påminner den en hel del om originalet?

Visst börjar det likna en eka?

Kylan ute har lagt sig, och i verkstaden går det att få temperaturen över nollsträcket. Det är dags att fortsätta arbetet.

Med hjälp av pappa (93) fick bandsågen ge sig på det första bordet. Strecken syntes nästan tillräckligt tydligt. Jag siktade på att såga någon eller några millimeter utanför, för att sen hyvla in till markeringen.

Det visade sig vara lite optimistiskt, sågsnittet vinglade mer än jag räknat med, och på några ställen kom jag på eller innanför linjen. Inte helt bra. Men jag får väl göra bordet en aning smalare än jag tänkt mig.

Att hyvla ner kanterna till rätt form var enklare än jag hade befarat. Den lilla stöthyveln var trevlig att använda, behövs det så tar den rätt mycket. Jag tränade tidigare på att slipa hyvelbladet på min slipmaskin hemma, och det känns som om det blev rätt bra. Ylva tycker att jag ska skaffa ett japansk vattenbryne för att hålla skärpan uppe, det är kanske en bra idé.

Jag fick sitta på golvet och hyvla, i brist på bättre. En arbetsbänk kommer nog att behövas. Det känns som om jag lägger ner mer tid på heminredning än båtbygge.

Nästa steg var att hyvla ner bordet till rätt tjocklek. Pappa påpekade att de har ett trefasuttag sittande i källaren. Utmärkt! En förlängningsladd ut genom källardörren till garaget möjliggjorde flytt av min gamla rikt- och planhyvel till båtbygget. Detta underlättar arbetet stort.

Lite trixande behövdes för att få igång alltsammans. Först envisades hyveln med att gå åt fel håll, men det gick ju att åtgärda.

Borden ska hyvlas ner till 13 mm, men det här första, mittersta får bli lite tjockare, nästan 15 mm. Det syns på korten av den gamla ekan att det är lite kraftigare.

Jag kunde inte låta bli att lägga bordet på plats, och spänna ner det med en tving.

Visst börjar det likna en eka?