Jag fick hjälp av Allmogebåtsföreningens arbetslag Roslagen med att få spant tillsågade i ek. Lagom långa, inga kvistar och alldeles för många. Ja, det trodde jag när jag fick dem, det skulle visa sig att det behövdes. Erfarenheten har talat.
Problemet är att böja styva ekpinnar. För att lyckas ska man värma upp listerna i ånga, för att göra det behövs en bra apparatur. Jag hittade en trevlig beskrivning i min utmärkta lärobok.
Ett avloppsrör, en tekokare, en värmeplatta och en kylarslang borde gå att få ihop till en ångmaskin. Men det blev många experiment innan den började fungera. Röret blev mjukt när det blev varmt, ångan räckte inte till hela röret, det läckte lite här och där. Men till slut började det bli bra, så här såg det ut:
Vi valde att ånga listerna i 40 minuter, vi var osäkra på om de skulle skadas av att ligga för länge. Samtidigt vill vi ju att de skulle hinna mjukna ordentligt. Mycket spännande var det, skulle det gå att böja dem?
Det visade sig gå utmärkt! Ett kraftigt kliv på mitten av spantet, och – swish – så gled det ner mot bordläggningen. En tving på var sida, några slag med träklubban, och där låg spantet dikt mot borden. Snyggt!
När spantet kallnat ska det nitas på plats. Även det gick utmärkt. Men nu behöver man vara två för nitningen, det går inte att nå annars.
Ja, sen var det bara att fylla på med fler spant. Vad kan gå fel?
Det gick an att få in spanten där båten var ganska rak. Men ju längre fram vi kom, desto mer måste spanten vridas. Vi lärde oss anledningen till att allmogebåtsföreningen skickade med så många spant. Vrider man spanten och knackar ner dem på plats när de har börjat kallna så spricker de lätt. De två främsta spanten kom på plats till slut, men kanske att de ska bytas en kall vinterkväll i framtiden. Kanske man ska vara minst tre för att både trampa och vrida på var sida?
