”Du blir väl inte klar snart?”

”Du blir väl inte klar snart?” Mamma låter lite orolig på rösten, där vi sitter och småpratar över en kopp kaffe. ”Nej då, det är ingen fara. Det tar sin tid.” Jag lugnar föräldrarna, någon överhängande risk för att jag blir klar med ekan, och slutar att hälsa på dem, det finns inte i närtid. Och kaffestunderna är lika trevliga som alltid.

Men, det är klart, lite händer det i båtbyggeriet. Bord efter bord kommer på plats. Det blir mycket av samma, fast ändå inte. Allteftersom jag sågar ut bord, hyvlar lanning och gör falsar i för och akter, så känns det bättre och går lite enklare.

Just nu har jag hyvlat in det näst sista bordet på babords sida. När det är fastnitat och skruvat i för- och akterspegel, då är det bara två bord kvar. Ett på var sida. Det börjar likna en båt. Och den är praktisk att förvara verktyg i.

Två bord till borde inte vara oöverkomligt, nu när det börjar gå lite enklare. Men livet rymmer så många andra trevliga plikter, speciellt för en nybliven pensionär. Så föräldrarna behöver nog inte vara så oroliga. Och när bordläggningen väl är klar, så återstår bra mycket arbete, det har jag förstått. Så det kan bli många kaffestunder än.

Jag måste komma med ett förtydligande. Jag hävdar gärna att jag lär mig mer och mer, men det är bara delvis sant. På bilderna undviker jag nogsamt att visa dåliga passningar och felaktiga sågsnitt. Men, med lite tur kommer eka ändå att flyta. Och ingen att märka nåt.