Ännu ett helt nytt moment. Nu ska första bordet nitas ihop med kölbordet.
Jag börjar med att märka ut var det mittersta spantet ska sitta. Där ska så småningom ett kraftigt spant placeras, som stöd för roddar-toften. Jag vill inte sätta en nit där redan nu, då måste jag ta bort den på slutet.
På samma sätt markerar jag läget för samtliga andra spant, med knappt 30 cm avstånd. Där tänker jag nita först när alla bord är på plats och det blir läge att böja dit spanten.
Jaha, då kommer nästa läskiga moment. Jag ska borra ett hål för niten i mina nygjorda bord. Detta får bara inte bli fel. Byggprojektet vimlar av läskigheter, det krävs mod för detta.
Jag siktar in mig på halva lanningen.
Det ser lovande ut.
Jag börjar från mitten av bordet, det kan ju tänkas att det sträcks ut en aning när det blir fastnitat.
Jag spikar in niten från undersidan i hålet. Det syns att det inte är helt lätt att träffa.
På insidan sätts en bricka, som bultas ner med hjälp av ett ihåligt litet järnrör.
Spetsen på niten klipps av med en sidavbitare. Det är inte alltför hårt, niten är ju gjord av koppar. Jag lämnar ett par millimeter för att slå ner som nit. Inte heller här är det så lätt för en nybörjare att träffa rätt. Vi ska jämföra med de sista borden, om jag har lärt mig något tills dess.
Då återstår bara de resterande niohundranittionio nitarna.
Men det ser ganska tillförlitligt ut.
Jag kunde inte motstå lusten att göra ett experiment. Jag hällde lite vatten mellan borden, som fick lägga sig på lägsta platsen. Båten ska ju trots allt tåla vatten.
Resultatet? Det gick bra. Vattnet låg kvar, det var helt torrt på utsidan.