Kaffe och kopparnit

Många arbetspass blir det. De är alltid lika trevliga. Är det någorlunda väder så cyklar jag till båtbyggeriet, är det snö och halt så får det bli bilen. Det är inte långt, en knapp halvmil.

Jag håller till i föräldrarnas dubbelgarage. Jag får låna halva garaget för mitt båtbyggeri. I den andra halvan står en eller annan cykel och föräldrarnas sopsortering. Dessa håller inte emot så starkt, så det där med halva håller inte riktigt. Min del tenderar att växa, först med en brädstapel, sen med en bandsåg, sen lite handverktyg. Nåja, cykeln får fortfarande plats, om man pusslar lite.

Men båtbyggeriet har fler fördelar än så. Varje pass inleds med frågan: ”När vill du ha kaffe? På en gång?”. ”Ja, varför inte?”. De senaste familjenyheterna avhandlas, middagsplaner diskuteras och praktiska frågor tas upp. Det finns alltid en lampa att byta, eller ett datorproblem att lösa. Trevligt för mig och praktiskt för föräldrarna. De är ju trots allt 94 år, så lite hjälp kan vara på sin plats. Och bättre båtbyggeri är svårt att hitta.

Det blir så att halva tiden går till kaffe och småfix, halva till båtbygge. Det passar mig ganska bra, jag måste ju hela tiden lämna hyvlandet och nitandet för att tänka efter en stund.

Hur går det då med båten? Jo, bra, tackar som frågar. Det femte bordet kom på plats, med lite pyssel, det sjätte bordet gled in utan större våld.

Om man tittar noga på bilden (klicka på den för att se bättre), så ser man att bordet inte ansluter helt till den främsta mallen. Jag är osäker på hur jag ska se på detta. Om jag spänner in bordet mot mallen så får det en något ojämn böj, det ser inte vackert ut. Men om jag låter det vara så kanske jag riskerar att båten blir lite för bred i förskeppet.

Jag väljer ändå att låta bordet ha den form det själv vill, det blir i vart fall lika på båda sidor, visar det sig. Kanske förklaringen är att jag gör förspegeln lite för bred, kanske att jag har satt mallen lite för långt bak. Och ett bärigt förskepp kan ju aldrig vara fel.

Det sjunde bordet väntar just nu på sin tur, det är hyvlat till exakt samma form som det sjätte. Lanningen är nästan klar, falserna återstår. Det vore fel att säga att detta har blivit rutin, men allt går mycket fortare nu.