Visst börjar det likna en eka?

Kylan ute har lagt sig, och i verkstaden går det att få temperaturen över nollsträcket. Det är dags att fortsätta arbetet.

Med hjälp av pappa (93) fick bandsågen ge sig på det första bordet. Strecken syntes nästan tillräckligt tydligt. Jag siktade på att såga någon eller några millimeter utanför, för att sen hyvla in till markeringen.

Det visade sig vara lite optimistiskt, sågsnittet vinglade mer än jag räknat med, och på några ställen kom jag på eller innanför linjen. Inte helt bra. Men jag får väl göra bordet en aning smalare än jag tänkt mig.

Att hyvla ner kanterna till rätt form var enklare än jag hade befarat. Den lilla stöthyveln var trevlig att använda, behövs det så tar den rätt mycket. Jag tränade tidigare på att slipa hyvelbladet på min slipmaskin hemma, och det känns som om det blev rätt bra. Ylva tycker att jag ska skaffa ett japansk vattenbryne för att hålla skärpan uppe, det är kanske en bra idé.

Jag fick sitta på golvet och hyvla, i brist på bättre. En arbetsbänk kommer nog att behövas. Det känns som om jag lägger ner mer tid på heminredning än båtbygge.

Nästa steg var att hyvla ner bordet till rätt tjocklek. Pappa påpekade att de har ett trefasuttag sittande i källaren. Utmärkt! En förlängningsladd ut genom källardörren till garaget möjliggjorde flytt av min gamla rikt- och planhyvel till båtbygget. Detta underlättar arbetet stort.

Lite trixande behövdes för att få igång alltsammans. Först envisades hyveln med att gå åt fel håll, men det gick ju att åtgärda.

Borden ska hyvlas ner till 13 mm, men det här första, mittersta får bli lite tjockare, nästan 15 mm. Det syns på korten av den gamla ekan att det är lite kraftigare.

Jag kunde inte låta bli att lägga bordet på plats, och spänna ner det med en tving.

Visst börjar det likna en eka?